Den här sidan har korrekturlästs
§ §
282
Sång 45.
Ut hon brast i gråt, den leda,
Klagade, den avskyvärda,
Såg ej vart hon borde vandra,
Vart hon kunde taga vägen
För att fostret från sig giva,
För att sina söner föda.
Talte Jumala ur molnen,
Sade skaparen från himlen:
»Där, i kärret, finns en smygvrå,
90. Uppå stranden, invid havet,
Uti Pohjola, det mörka,
I det starka Sariola;
Gå att där din livsfrukt föda,
Att ditt tyngda sköte lätta;
Dig behöver man där borta,
På din avel där man väntar!»
Det var Tuonis svarta dotter,
Manas avskyvärda jungfru:
Bort hon gick till Pohjas stugor,
100. Sariolas bastumarker
För att sina söner föda,
Sina barn till världen bringa.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Hemligt henne tog i bastun,
Lönnligen uppå sin lave,
Utan att i byn det märktes,
Att ett ord därom förspordes,
Värmde bastun i all tysthet,
110. Bragte skyndsamt allt i ordning,
Klagade, den avskyvärda,
Såg ej vart hon borde vandra,
Vart hon kunde taga vägen
För att fostret från sig giva,
För att sina söner föda.
Talte Jumala ur molnen,
Sade skaparen från himlen:
»Där, i kärret, finns en smygvrå,
90. Uppå stranden, invid havet,
Uti Pohjola, det mörka,
I det starka Sariola;
Gå att där din livsfrukt föda,
Att ditt tyngda sköte lätta;
Dig behöver man där borta,
På din avel där man väntar!»
Det var Tuonis svarta dotter,
Manas avskyvärda jungfru:
Bort hon gick till Pohjas stugor,
100. Sariolas bastumarker
För att sina söner föda,
Sina barn till världen bringa.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Gumman med de glesa tänder,
Hemligt henne tog i bastun,
Lönnligen uppå sin lave,
Utan att i byn det märktes,
Att ett ord därom förspordes,
Värmde bastun i all tysthet,
110. Bragte skyndsamt allt i ordning,
