Den här sidan har korrekturlästs
§ §
284
Sång 45.
Undanrödja därmed hindren,
Nedslå dörrens sidoposter,
Öppna skaparns lås och reglar,
Söderkrossa alla bommar,
Så att både stor och liten,
Att den minste fram kan träda!»
Nu den avskyvärda kvinnan,
Tuonis dotter utan ögon,
Började sitt sköte tömma,
150. Födde fram sin stygga avel
Under kopparsmyckat täcke,
Under mjuka sängomhängen.
Nio söner här hon födde
Under samma natt om sommarn,
Under ett och samma imbad,
Under samma bastueldning,
Genom samma kraftansträngning,
Utur samma skötes fyllnad.
Sina söner hon benämner,
160. Vårdar dem med samma omsorg
Som envar sitt foster ägnar,
Det man själv har bragt till världen:
En till håll och styng hon danar,
Fostrar till kolik en annan,
Ammar upp till gikt en tredje,
En gestaltar hon till tvinsot,
Åter en hon gör till bulnad,
Utser en till utslagssjukdom,
En till frätsår hon bestämmer,
170. Och av en hon danar pesten.
Nedslå dörrens sidoposter,
Öppna skaparns lås och reglar,
Söderkrossa alla bommar,
Så att både stor och liten,
Att den minste fram kan träda!»
Nu den avskyvärda kvinnan,
Tuonis dotter utan ögon,
Började sitt sköte tömma,
150. Födde fram sin stygga avel
Under kopparsmyckat täcke,
Under mjuka sängomhängen.
Nio söner här hon födde
Under samma natt om sommarn,
Under ett och samma imbad,
Under samma bastueldning,
Genom samma kraftansträngning,
Utur samma skötes fyllnad.
Sina söner hon benämner,
160. Vårdar dem med samma omsorg
Som envar sitt foster ägnar,
Det man själv har bragt till världen:
En till håll och styng hon danar,
Fostrar till kolik en annan,
Ammar upp till gikt en tredje,
En gestaltar hon till tvinsot,
Åter en hon gör till bulnad,
Utser en till utslagssjukdom,
En till frätsår hon bestämmer,
170. Och av en hon danar pesten.
