Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/29

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

25


Sång 26.
Svansarna man lösa lämnat,
Låtit fritt vart huvud hänga,
Varje skalle utåt svänga,
Skallen utåt, stjärten inåt.
 Men den muntre Lemminkäinen
Tänker då uti sitt sinne:
»Ja, så är det, som min moder,
Som min fostrarinna sade:
En ansenlig gärdsgård finns här,
600. Byggd från jorden upp till himlen;
Ganska djupt en orm sig gräver,
Djupare likväl går stängslet;
Ganska högt kan fågeln flyga,
Högre dock är denna hägnad!»
 Dock var icke Lemminkäinen
Böjd att allt för mycket ängslas;
Ut han drog sin kniv ur slidan,
Blottade det skarpa bettet,
Högg därmed i gärdesgården,
610. Bröt dess gärdsel uti stycken,
Öppnade det smidda stängslet,
Upplät hägnaden av ormar
Mellan fem av vidjebanden,
Mellan sju av stängslets störar;
Själv han åkte obehindrat
Ända fram till Pohja-porten.
 Men en orm på vägen krälar,
Sträckt på tvären framför porten,
Längre än ett stugutimmer,
620. Tjockare än portens stolpe;