Den här sidan har korrekturlästs
§ §
302
Sång 46.
»Bry dig ej därom, min Otso,
Tag det icke alltför illa,
Att din päls man undersöker,
Att ditt hår man vill beskåda;
Icke skall din päls fördärvas,
Ej ditt ludna skinn skall tagas
Till en dräkt för usla männer,
Till eländigt folks beklädnad.»
Därpå gamle Väinämöinen
300. Drager pälsen av från björnen,
Hänger den på visthusskullen,
Lägger köttet ner i kitteln,
Det förgyllda kopparkärlet,
Grytan med dess kopparbotten.
Grytorna på elden stodo,
Kopparkärlen över lågan,
Packade och överfulla
Av det rikeliga köttet;
Salt var även strött däröver,
310. Som från fjärran hämtat blivit;
Saltet hämtat var från Tyskland,
Bortom vattnen ovan Dvina,
Rott igenom Suolasalmi,
Lossat slutligen ur skeppet.
Sedan köttet kokat blivit,
Kittlarna från elden tagits,
Bragtes nu det sköna bytet,
Fördes skogens vackra korsnäbb
Till det långa bordets ända,
320. Lades upp i gyllne koppar,
Tag det icke alltför illa,
Att din päls man undersöker,
Att ditt hår man vill beskåda;
Icke skall din päls fördärvas,
Ej ditt ludna skinn skall tagas
Till en dräkt för usla männer,
Till eländigt folks beklädnad.»
Därpå gamle Väinämöinen
300. Drager pälsen av från björnen,
Hänger den på visthusskullen,
Lägger köttet ner i kitteln,
Det förgyllda kopparkärlet,
Grytan med dess kopparbotten.
Grytorna på elden stodo,
Kopparkärlen över lågan,
Packade och överfulla
Av det rikeliga köttet;
Salt var även strött däröver,
310. Som från fjärran hämtat blivit;
Saltet hämtat var från Tyskland,
Bortom vattnen ovan Dvina,
Rott igenom Suolasalmi,
Lossat slutligen ur skeppet.
Sedan köttet kokat blivit,
Kittlarna från elden tagits,
Bragtes nu det sköna bytet,
Fördes skogens vackra korsnäbb
Till det långa bordets ända,
320. Lades upp i gyllne koppar,
