Den här sidan har korrekturlästs
§ §
324
Sång 47.
Under dessa eldens marter,
Dessa kval, av lågan väckta!»
»Kommer då den gråa gäddan,
Slukar upp den blanka laxen;
Men då någon stund förlidit,
Gripes sväljaren av plågor,
Råkar slukaren i vånda,
Uti nöd den övermätte.
»Fram han sam, och sam tillbaka,
300. Sam en dag och sam en annan
Mellan grund, där måsar vistas,
Skär, där havets örnar dväljas,
Långsmed tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme sväljer,
310. Den mig usla fisk vill döda
Under dessa eldens marter,
Dessa kval, dem lågan frambragt!»
Gamle trygge Väinämöinen
Och med honom Ilmarinen
Knyter nu en not av lindbast,
Gör ett nät av enträdskvistar,
Färgar det med videvatten,
Och bereder det med sälgbark.
Gamle trygge Väinämöinen
320. Sände kvinnorna på notdräkt;
Dessa kval, av lågan väckta!»
»Kommer då den gråa gäddan,
Slukar upp den blanka laxen;
Men då någon stund förlidit,
Gripes sväljaren av plågor,
Råkar slukaren i vånda,
Uti nöd den övermätte.
»Fram han sam, och sam tillbaka,
300. Sam en dag och sam en annan
Mellan grund, där måsar vistas,
Skär, där havets örnar dväljas,
Långsmed tusen uddars spetsar,
In i hundra öars bukter;
Varje udde honom rådde,
Varje ö han hörde säga:
»Ej i detta lugna vatten,
Ej i Alue, den trånga,
Finnes den mig arme sväljer,
310. Den mig usla fisk vill döda
Under dessa eldens marter,
Dessa kval, dem lågan frambragt!»
Gamle trygge Väinämöinen
Och med honom Ilmarinen
Knyter nu en not av lindbast,
Gör ett nät av enträdskvistar,
Färgar det med videvatten,
Och bereder det med sälgbark.
Gamle trygge Väinämöinen
320. Sände kvinnorna på notdräkt;
