Den här sidan har korrekturlästs
FYRTIOÅTTONDE SÅNGEN.
Trollord
om elden.
v. 1—372.
Gamle trygge Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Började att eftersinna,
Överlade och beslöt sig
Att ett nät av lin bereda,
Hundraögd en not sig knyta.
Och han yttrade och sade:
Fällde själv ett ord och talte:
»Finns här den som lin kan utså,
10. Utså lin och plöja marken?
Ty ett nät jag önskar göra,
Hundraögd en not bereda,
Att den arma fisken döda,
Den eländige förgöra.»
Fanns en obetydlig jordlapp,
Ett osvedjat, litet ställe
Uppå kärrets längsta sträcka,
Mitt emellan tvenne stubbar.
Stubbens rötter upp man grävde,
20. Linfrö hittades därunder
om elden.
v. 1—372.
Gamle trygge Väinämöinen,
Den evärdelige siarn,
Började att eftersinna,
Överlade och beslöt sig
Att ett nät av lin bereda,
Hundraögd en not sig knyta.
Och han yttrade och sade:
Fällde själv ett ord och talte:
»Finns här den som lin kan utså,
10. Utså lin och plöja marken?
Ty ett nät jag önskar göra,
Hundraögd en not bereda,
Att den arma fisken döda,
Den eländige förgöra.»
Fanns en obetydlig jordlapp,
Ett osvedjat, litet ställe
Uppå kärrets längsta sträcka,
Mitt emellan tvenne stubbar.
Stubbens rötter upp man grävde,
20. Linfrö hittades därunder
