Den här sidan har korrekturlästs
§ §
332
Sång 48.
Driv den benuppfyllda skaran,
Jaga fram ett stim av fiskar
Där vi denna dragnot lyfta,
Där vi lagt dess hundra flöten,
Från på fiskar rika bukter,
Hålor, som av laxar vimla,
Från den vida fjärdens virvlar,
Från de dystra djup i havet,
Dit ej solens strålar tränga
150. Och där sanden aldrig rubbas!»
Steg en liten man ur havet,
Hov en hjälte sig ur vågen,
Upp på havets rygg han trädde,
Fällde där ett ord och sade:
»Tarvas det en karl som pulsar,
Som med stång i vattnet stöter?»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Någon tarvas det, som pulsar,
160. Som med stång i vattnet stöter.»
Havets man, den lille hjälten,
Ryckte upp en tall på stranden,
Tog ett träd ur furuskogen,
Fästade därvid ett klippblock,
Frågade och sporde sedan:
»Skall med all min kraft jag pulsa,
Så som mina skuldror gitta,
Eller så som jämnt behöves?»
Gamle vise Väinämöinen
170. Yttrar då ett ord och säger:
Jaga fram ett stim av fiskar
Där vi denna dragnot lyfta,
Där vi lagt dess hundra flöten,
Från på fiskar rika bukter,
Hålor, som av laxar vimla,
Från den vida fjärdens virvlar,
Från de dystra djup i havet,
Dit ej solens strålar tränga
150. Och där sanden aldrig rubbas!»
Steg en liten man ur havet,
Hov en hjälte sig ur vågen,
Upp på havets rygg han trädde,
Fällde där ett ord och sade:
»Tarvas det en karl som pulsar,
Som med stång i vattnet stöter?»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Någon tarvas det, som pulsar,
160. Som med stång i vattnet stöter.»
Havets man, den lille hjälten,
Ryckte upp en tall på stranden,
Tog ett träd ur furuskogen,
Fästade därvid ett klippblock,
Frågade och sporde sedan:
»Skall med all min kraft jag pulsa,
Så som mina skuldror gitta,
Eller så som jämnt behöves?»
Gamle vise Väinämöinen
170. Yttrar då ett ord och säger:
