Den här sidan har korrekturlästs
§ §
337
Sång 48.
Själve smeden Ilmarinen
Störtar sig i havets vågor,
Strävar till en sten i vattnet,
Sätter sig på strandens klipphäll
Ansatt svårt av eld och lågor,
Kvald av flammans vilda framfart,
Söker där att elden släcka,
Att den ljusa lågan hämma:
Höjande sin röst han säger,
300. Fäller dessa ord och yttrar:
Ord mot
brännskada.
v. 301—366.
»Eld, som Jumala har danat,
Panu, som är son av solen!
Säg mig vem dig så förtörnat,
Att du ansatt mina kinder,
Bränt mig invid veka livet,
Svett mig så på bägge sidor?
»Varmed skall jag elden dämpa,
Hur den ljusa lågan släcka,
Huru flammans kraft förtaga,
310. Hur dess verkningar försvaga,
Att den mig ej mer må skada,
Ej för länge här mig plågar?
»Skynda, jungfru, hit från Turja,
Kom från Lappland, mö med isskor,
Kom med strumpor utav rimfrost
Och med frusna klädningsfållar,
Du som bär en rimfrostkittel,
Med en slev av is i kitteln:
Sänd en skur av kyligt vatten,
320. Stänk ett regn, med is uppblandat,
Störtar sig i havets vågor,
Strävar till en sten i vattnet,
Sätter sig på strandens klipphäll
Ansatt svårt av eld och lågor,
Kvald av flammans vilda framfart,
Söker där att elden släcka,
Att den ljusa lågan hämma:
Höjande sin röst han säger,
300. Fäller dessa ord och yttrar:
Ord mot
brännskada.
v. 301—366.
»Eld, som Jumala har danat,
Panu, som är son av solen!
Säg mig vem dig så förtörnat,
Att du ansatt mina kinder,
Bränt mig invid veka livet,
Svett mig så på bägge sidor?
»Varmed skall jag elden dämpa,
Hur den ljusa lågan släcka,
Huru flammans kraft förtaga,
310. Hur dess verkningar försvaga,
Att den mig ej mer må skada,
Ej för länge här mig plågar?
»Skynda, jungfru, hit från Turja,
Kom från Lappland, mö med isskor,
Kom med strumpor utav rimfrost
Och med frusna klädningsfållar,
Du som bär en rimfrostkittel,
Med en slev av is i kitteln:
Sänd en skur av kyligt vatten,
320. Stänk ett regn, med is uppblandat,
22 — Kalevala. II.
