Den här sidan har korrekturlästs
§ §
351
Sång 49.
Flyger först i hemmets närhet,
Styr omsider längre utåt,
Illar över Pohja-havet,
Bort till Ilmarinens smedja.
Smeden öppnade sitt fönster,
Såg om stormen var i antåg:
Stormen var det ej som kommit,
Men en slaghök, grå till färgen.
Ilmari, den gode smeden,
330. Fällde nu ett ord och sporde:
»Fågel, säg mig, vad du söker,
Vi du satt dig vid mitt fönster?»
Fågeln talar med sin tunga,
Höken svarar nu och säger:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du, som hamrar oupphörligt,
Du är just en kunnig konstnär,
Skicklig hammarsmed förvisso!»
Smeden Ilmarinen svarar,
340. Yttrar själv ett ord och säger:
»Underligt är det väl icke,
Om jag är som smed bevandrad,
Jag som en gång himlen smidde,
Som ett lock för luften hamrat!»
Fågeln talar med sin tunga,
Höken yttrar nu och säger:
»Smed, vad är det, som du smider,
Som du hamrar på, o konstnär?»
Det var smeden Ilmarinen,
350. Dessa ord han gav till gensvar:
Styr omsider längre utåt,
Illar över Pohja-havet,
Bort till Ilmarinens smedja.
Smeden öppnade sitt fönster,
Såg om stormen var i antåg:
Stormen var det ej som kommit,
Men en slaghök, grå till färgen.
Ilmari, den gode smeden,
330. Fällde nu ett ord och sporde:
»Fågel, säg mig, vad du söker,
Vi du satt dig vid mitt fönster?»
Fågeln talar med sin tunga,
Höken svarar nu och säger:
»Hör mig smed, o Ilmarinen,
Du, som hamrar oupphörligt,
Du är just en kunnig konstnär,
Skicklig hammarsmed förvisso!»
Smeden Ilmarinen svarar,
340. Yttrar själv ett ord och säger:
»Underligt är det väl icke,
Om jag är som smed bevandrad,
Jag som en gång himlen smidde,
Som ett lock för luften hamrat!»
Fågeln talar med sin tunga,
Höken yttrar nu och säger:
»Smed, vad är det, som du smider,
Som du hamrar på, o konstnär?»
Det var smeden Ilmarinen,
350. Dessa ord han gav till gensvar:
