Den här sidan har korrekturlästs
§ §
360
Sång 50.
»Detta är åt Mariatta,
Det är felet med den arma,
Att hon gått i vall för ofta,
Följt för länge med vår boskap.»
Och hon bar sitt tyngda sköte,
Bar den mödosamma bördan
Under sju och åtta måna’r,
Nio månader igenom,
Enligt kvinnans gamla räkning,
150. Och den tionde till hälften.
På den tionde så händer
Att i vånda jungfrun råkar,
Känner smärtor i sitt sköte,
Finner sig av värk besvärad.
Bad begär hon av sin moder:
»O min egen goda moder!
Red ett uppvärmt viloläger,
Ombesörj en eldad bastu,
Där en jungfru kan få bada,
160. Där en kvinna sjuk får ligga!»
Modern yttrar då och säger,
Dessa ord den gamla svarar:
»Ve dig, ve dig, Hiisis sköka!
Vem är mannen, som dig lägrat?
Är det någon ännu ogift,
Eller någon gift kanhända?»
Mariatta, vackra barnet,
Svarar dessa ord och säger:
»Ingen ogift man mig lägrat,
170. Icke heller någon gift man;
Det är felet med den arma,
Att hon gått i vall för ofta,
Följt för länge med vår boskap.»
Och hon bar sitt tyngda sköte,
Bar den mödosamma bördan
Under sju och åtta måna’r,
Nio månader igenom,
Enligt kvinnans gamla räkning,
150. Och den tionde till hälften.
På den tionde så händer
Att i vånda jungfrun råkar,
Känner smärtor i sitt sköte,
Finner sig av värk besvärad.
Bad begär hon av sin moder:
»O min egen goda moder!
Red ett uppvärmt viloläger,
Ombesörj en eldad bastu,
Där en jungfru kan få bada,
160. Där en kvinna sjuk får ligga!»
Modern yttrar då och säger,
Dessa ord den gamla svarar:
»Ve dig, ve dig, Hiisis sköka!
Vem är mannen, som dig lägrat?
Är det någon ännu ogift,
Eller någon gift kanhända?»
Mariatta, vackra barnet,
Svarar dessa ord och säger:
»Ingen ogift man mig lägrat,
170. Icke heller någon gift man;
