Den här sidan har korrekturlästs
§ §
361
Sång 50.
Bär jag gick en gång att plocka,
Lingon sökte jag på backen,
Plockade ett bär med fägnad,
Tog det sedan på min tunga;
Bäret gled mig ned i halsen,
Sjönk till slut uti min mage,
Därav blev mitt sköte uppfyllt,
Därav är min livsfrukt alstrad.»
Bad begär hon av sin fader:
180. »O min egen gode fader!
Unna mig ett uppvärmt läger,
Låt mig få en eldad bastu,
Där den sjuka funne lättnad,
Kunde sina smärtor utstå!»
Fadern yttrar då och säger,
Dessa ord den gamle svarar:
»Gå ifrån mig, gå, du frilla,
Vandra hädan, eldens sköka!
Gå till björnens stenrösgrotta,
190. Björnens boning mellan klippor,
För att där ditt foster föda,
För att bringa fram din livsfrukt!»
Mariatta, vackra barnet,
Svarar sinnrikt nu och säger:
»Icke är jag någons frilla,
Har ej eldens sköka varit:
Jag en mäktig man skall föda,
Bringa fram ett ädelt foster,
Som skall råda på de höge,
200. Till och med på Väinämöinen.»
Lingon sökte jag på backen,
Plockade ett bär med fägnad,
Tog det sedan på min tunga;
Bäret gled mig ned i halsen,
Sjönk till slut uti min mage,
Därav blev mitt sköte uppfyllt,
Därav är min livsfrukt alstrad.»
Bad begär hon av sin fader:
180. »O min egen gode fader!
Unna mig ett uppvärmt läger,
Låt mig få en eldad bastu,
Där den sjuka funne lättnad,
Kunde sina smärtor utstå!»
Fadern yttrar då och säger,
Dessa ord den gamle svarar:
»Gå ifrån mig, gå, du frilla,
Vandra hädan, eldens sköka!
Gå till björnens stenrösgrotta,
190. Björnens boning mellan klippor,
För att där ditt foster föda,
För att bringa fram din livsfrukt!»
Mariatta, vackra barnet,
Svarar sinnrikt nu och säger:
»Icke är jag någons frilla,
Har ej eldens sköka varit:
Jag en mäktig man skall föda,
Bringa fram ett ädelt foster,
Som skall råda på de höge,
200. Till och med på Väinämöinen.»
