Den här sidan har korrekturlästs
§ §
367
Sång 50.
Men från knät försvinner gossen,
Barnet kommer bort ur famnen.
Mariatta, arma jungfrun,
Gripes nu av största ångest,
Rusar upp att söka barnet,
Söker nu sin lille gosse,
Detta kära gyllne äpple,
Denna vackra silverstängel,
Under kvarnens sten, som malar,
360. Under meden, där den framgår,
Under sållet, där det skakas,
Under vattensån, som bäres,
Slår mot träd och öppnar buskar,
Breder ut det tunna gräset.
Länge sökte hon sin gosse,
Lille gossen, späda barnet,
Uppå granbevuxna kullar,
Mellan stubbarna på heden,
Sökte överallt bland ljungen,
370. Letade i varje busksnår,
Grävde mellan enträds rötter,
Lyftade på trädens grenar.
Fram hon går, försänkt i tankar,
Långsamt vidare hon vandrar,
Tills en stjärna henne möter,
Och för stjärnan hon sig bugar:
»Stjärna, som av Gud är skapad!
Vet du intet om min gosse?
Säg mig var den lille finnes,
380. Var mitt gyllne äpple dväljes?»
Barnet kommer bort ur famnen.
Mariatta, arma jungfrun,
Gripes nu av största ångest,
Rusar upp att söka barnet,
Söker nu sin lille gosse,
Detta kära gyllne äpple,
Denna vackra silverstängel,
Under kvarnens sten, som malar,
360. Under meden, där den framgår,
Under sållet, där det skakas,
Under vattensån, som bäres,
Slår mot träd och öppnar buskar,
Breder ut det tunna gräset.
Länge sökte hon sin gosse,
Lille gossen, späda barnet,
Uppå granbevuxna kullar,
Mellan stubbarna på heden,
Sökte överallt bland ljungen,
370. Letade i varje busksnår,
Grävde mellan enträds rötter,
Lyftade på trädens grenar.
Fram hon går, försänkt i tankar,
Långsamt vidare hon vandrar,
Tills en stjärna henne möter,
Och för stjärnan hon sig bugar:
»Stjärna, som av Gud är skapad!
Vet du intet om min gosse?
Säg mig var den lille finnes,
380. Var mitt gyllne äpple dväljes?»
