§ §
389
31. 274. — Hiisis borg: 14. 242; — älg: 6. 37; 13. 29, 51 ff; 14. 5, 21 ff. — fält, åkrar, åkerändar: 13. 30, 52; 14. 268, 370; — gastar: 13. 105; — gryta: 9. 386; — hingst: 14. 276 ff. 40. 240; — håla: 17. 117, — kolbetäckta moar: 14. 84; — koleld: 26. 730; — koleldsstake: 26. 752; — lindor: 14. 278, 284; — länder, marker: 14. 19; 17. 465, 467; — kväden: 12. 402; — skogar, timmerskogar: 13. 151; 34. 40; — ugnshärd: 30. 281. — Hiisis namn såsom
skymford: 17. 169, 245, 277; 27. 263; 33. 125; 50. 163. — Jfr Metsähiisi, Vesihiisi.
Hiitola, Hiisis hemvist: 14. 327.
Hippa (eg. rörlig, livlig man), ett Tapios binamn.
Hongatar (furans dotter), ett av skogens andeväsen, furans skyddsgudinna: 32. 85.
Horna, en klippa: 3. 172, 174.
Hälläpyörä, namn på ett vattenfall: 3. 179.
Häme, Tavastland: 3. 179; 20. 21.
Ikuturso (den evärdelige Turso), son av Äiö: ett havsvidunder. 42. 348, 411 ff. — Sannolikt samma onda väsen, som i äldre runor benämnes Meritursas (havs-Tursas); jfr Ganander, Mythol. Fenn. pag. 58.
Ilmari, Ilmarinen, »den evärdelige hamrarns, Väinämöinens broder och, näst denne, Kalevalas ypperste hjälte, synnerligen högt beprisad såsom smed.
Ilmas (luftens) gård eller stugor, benämning för smeden Ilmarinens hemvist: 24. 524; 34. 12.
Ilmatar (luftens dotter, av ilma, luft), en skön, himmelsk jungfru, en av naturens döttrar (Luonnottaret), »den äldsta bland kvinnor, alla väsens första moder»: 47. 141, 154—156; — frambringar jord och himmel, sol, måne, stjärnor, och bliver moder åt Väinämöinen: 1. 110—344; 2. 104.
Ilpotar, även Louhi, Pohjolas värdinna: 27. 71 ff.
Imatra, vattenfall vid Vuoksis utflöde ur Saima: 3. 182; 30. 210.
Ingrers nejder, Ingermanland: 11. 44, 55.
