§ §
393
Loviatar, en av Tuonis döttrar, skildrad såsom en gammal blind kvinna, mörk och vederstygglig, moder till alla svåra plågor: 45. 23 ff.
Luonnotar, pl. Luonnottaret (naturens döttrar), kvinnliga andeväsen, bland vilka sångerna nämna Ilmatar: 1. 112; 2. 104; — järnets trenne mödrar, skapade av Ukko: 9. 44 ff. — tvenne luftens tärnor: 41. 95; — Tapios tjänarinnor: 32. 82. Jfr 26. 707. — Även benämning för kvinnorna i Lemminkäinens hem: 26. 78.
Luotoviken, Luotolas vik, anförd i sammanhang med Joukolas älv: 7. 67.
Lyylikki, binamn för Kauppi, som förfärdigar Lemminkäinens skidor: 13. 46, 53 ff.
Mairikki, ett konamn: 32. 213.
Mana, Manalainen, binamn åt Tuoni, underjordens behärskare, dödens gud; stundom även likabetydande med Manala: 6. 173; 15. 571, 577; 16. 177, 184 ff. 23. 464; 32. 157—195; 35. 122, 320; 47. 201, 208. Manas folk, Manalas befolkning: 15. 221, 231; — Manas lilla tärna: 16. 164—286; — jungfrur: 23. 470; 45. 98; — handskar: 16. 194; — hund: 17. 246, — lake: 38. 63; — navare, borr: 16. 256; 25. 696, 709; — nejder: 15. 636; — skålar: 16. 299; — stugor: 25. 714, 716; — ulv: 19. 106—150, 323; — Manas, Manalas vatten: 14. 452; 15. 190; 16. 177; 19. 172; — ö: 16. 157.
Manala, Manas hem, dödens boning, underjorden (av maan ala, det undre av jorden); först ur denna lokalbenämning torde namnet Mana senare utbildat sig. — Jfr Tuonela.
Manalatar eller Tuonetar, Manalas värdinna, Tuonis hustru, ironiskt benämnd »den goda kvinnan», som i underjorden undfägnar sina gäster med ormar och ödlor: 16. 288.
Mansikkinen, ett konamn: 11. 265.
Manuttaret, Manas döttrar: 45. 26.
Mariatta, efterbildning av det bibliska Maria, med en anklang av ordet marja, bär: 50. 1—430.
