§ §
400
dimmor över jorden genom ett fint såll: 19. 137—140; 42. 337, 338, 367.
Ulappala (Lappland?): 45. 32. — (Ulappa: vid fjärd, öppen sjö).
Untamo, (av uni, sömn, dröm), personifikation av sömnen, anropad av Väinämöinen att tyda drömmar: 5. 17.
Untamo, Untamoinen, Unto, Kalervos broder och fiende: 31. 16—366; 34. 102, 185; 35. 367; 36. 232, 246. — Untamo, för Pohja: 26. 205.
Untamola, Untola, Untamos hemvist och dess inbyggare: 31. 99; 34. 97, 118; 36. 236. — Untamola, för Pohjola: 15. 576.
Uvanto, Uvantolainen (Suvantolainen), binamn för Väinämöinen: 7. 242, 270; 16. 358; 18. 132, 174; 42. 346, 352, 366.
Uvantola, Suvantola, Väinölä: 16. 384.
Vammatar (plågans dotter), ett välgörande andeväsen, åkallat för borttagande av plågor: 45. 282—302. — Även kallad Kivutar.
Vellamo, sjöguden Ahtos gemål, havets behärskarinna, vattnets värdinna: (12. 263; 41. 155—168); 48. 123—130. — Vellamos folk, skara: vattnets samtliga gudamakter: 42. 487, 532; 44. 12; — Vellamos jungfrur: 5. 20, 24, 30. — Aino en Vellamos jungfru: 5. 132, 162.
Vesihiisl, vattnets Hiisi, ett förskräckande havsvidunder: 12. 262.
Vetehinen (av vesi, vatten), ett havstroll: 19. 217—220; — även benämnt Syöjätär: 26. 694.
Vipunen, med förnamnet Antero, en åldrig, hädangången jätte, vis och trollkunnig, som uppslukar Väinämöinen, och ur vars inre denne upphämtar de trenne trollord han behöver för fulländande av sin nya farkost: 1. 49; 17. 13, 40—148, 527—602.
Virokannas från Karelen, »en åldrig man från främmande lands som gör försök att slakta den stora oxen i Poh-
