Den här sidan har korrekturlästs
§ §
48
Sång 28.
Ej fördärv hans lockar hinner
Här på dessa Pohja-gårdar?
Redan hörs från byn ett buller,
Stoj från närbelägna stugor,
Vapen blänka runt kring bygden,
Ögon glimma genom fönstren.
Nu den muntre Lemminkäinen,
Själve Ahti Saarelainen,
Nödgas att gestalt förbyta,
30. Måste här förändra skepnad:
Som en örn han upp sig höjde,
Sökte upp mot himlen stiga,
Men hans kind av solen sveddes,
Månen lyste på hans tinning.
Men den muntre Lemminkäinen
Höjer då en bön till Ukko:
»Jumala, du gode Ukko,
Stränge man i himlens höjder,
Du som luftens åska länkar,
40. Som behärskar alla strömoln!
Låt ett töcken ut sig breda,
Sänd ett litet moln på fästet,
I vars skygd jag bort kan ila,
Till mitt hem tillbaka styra,
Till min egen goda moder,
Till den kära ålderstigna!»
Lättbevingad fram han flyger,
Ser sig då en gång tillbaka,
Och en spräcklig hök han märker;
50. Lågor brinna ur dess ögon,
Här på dessa Pohja-gårdar?
Redan hörs från byn ett buller,
Stoj från närbelägna stugor,
Vapen blänka runt kring bygden,
Ögon glimma genom fönstren.
Nu den muntre Lemminkäinen,
Själve Ahti Saarelainen,
Nödgas att gestalt förbyta,
30. Måste här förändra skepnad:
Som en örn han upp sig höjde,
Sökte upp mot himlen stiga,
Men hans kind av solen sveddes,
Månen lyste på hans tinning.
Men den muntre Lemminkäinen
Höjer då en bön till Ukko:
»Jumala, du gode Ukko,
Stränge man i himlens höjder,
Du som luftens åska länkar,
40. Som behärskar alla strömoln!
Låt ett töcken ut sig breda,
Sänd ett litet moln på fästet,
I vars skygd jag bort kan ila,
Till mitt hem tillbaka styra,
Till min egen goda moder,
Till den kära ålderstigna!»
Lättbevingad fram han flyger,
Ser sig då en gång tillbaka,
Och en spräcklig hök han märker;
50. Lågor brinna ur dess ögon,
