Den här sidan har korrekturlästs
§ §
51
Sång 28.
Om dig kvinnorna begabbat,
Gårdens flickor dig beskrattat,
Kan du andra lätt begabba,
Framgent andra mör beskratta.»
Sade muntre Lemminkäinen:
»O min moder, som mig burit!
Om mig kvinnorna förhånat,
Gärdens flickor mig beskrattat,
Hade värden själv jag skymfat,
120. Kränkt varenda vacker kvinna,
Förolämpat hundra hustrur,
Gäckat tusen andra tärnor!»
Sade Lemminkäinens moder:
»Vad går åt dig då, min gosse?
Någonting har säkert hänt dig
På din färd till Pohjagården!
Kanske du för mycket ätit,
Ätit och därjämte druckit,
Och om natten på ditt läger
130. Skådat alltför svåra drömmar?»
Sade muntre Lemminkäinen,
Fällde dessa ord till gensvar:
»Gamla käringar må grubbla
Över nattligt drömda syner!
Mina nätters drömmar minns jag,
Minns än bättre mina dagars;
O min egen gamla moder!
Lägg nu vägkost i en påse,
Fyll med mjöl en liten lärftssäck,
140. Och med salt ett stycke linne:
Gårdens flickor dig beskrattat,
Kan du andra lätt begabba,
Framgent andra mör beskratta.»
Sade muntre Lemminkäinen:
»O min moder, som mig burit!
Om mig kvinnorna förhånat,
Gärdens flickor mig beskrattat,
Hade värden själv jag skymfat,
120. Kränkt varenda vacker kvinna,
Förolämpat hundra hustrur,
Gäckat tusen andra tärnor!»
Sade Lemminkäinens moder:
»Vad går åt dig då, min gosse?
Någonting har säkert hänt dig
På din färd till Pohjagården!
Kanske du för mycket ätit,
Ätit och därjämte druckit,
Och om natten på ditt läger
130. Skådat alltför svåra drömmar?»
Sade muntre Lemminkäinen,
Fällde dessa ord till gensvar:
»Gamla käringar må grubbla
Över nattligt drömda syner!
Mina nätters drömmar minns jag,
Minns än bättre mina dagars;
O min egen gamla moder!
Lägg nu vägkost i en påse,
Fyll med mjöl en liten lärftssäck,
140. Och med salt ett stycke linne:
