Den här sidan har korrekturlästs
§ §
53
Sång 28.
Om du blivit vid det rätta,
Stannat i din moders stuga,
Under egen moders vårdnad,
I din fostrarinnas gårdar,
Hade inga fejder börjat,
Inga stridigheter uppstått!
»Var skall du, min stackars gosse,
Var, du arme olycksburne,
För ditt dåd dig nu fördölja,
180. Var din egen illbragd undgå,
Att ej döden när ditt huvud,
Att du icke halsen mister,
Att ditt hår ej nöd må hota,
Ofärd dina mjuka lockar?»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Ingen sådan plats jag känner,
Dit jag kunde undanflykta,
För mitt eget dåd mig dölja;
O min moder, som mig burit,
190. Säg mig, var jag mig skall gömma!»
Lemminkäinens moder svarar,
Tager ordet själv och säger:
»Icke vet jag, vart jag råder,
Vart jag bjuder dig att fara:
Om du till en tall förbytt dig,
Eller till en en på sandmon,
Skall fördärvet dock dig drabba,
Ofärd även där dig hinna:
Ofta nog en tall på backen
200. Fälles ned och klyvs till pärtor,
Stannat i din moders stuga,
Under egen moders vårdnad,
I din fostrarinnas gårdar,
Hade inga fejder börjat,
Inga stridigheter uppstått!
»Var skall du, min stackars gosse,
Var, du arme olycksburne,
För ditt dåd dig nu fördölja,
180. Var din egen illbragd undgå,
Att ej döden när ditt huvud,
Att du icke halsen mister,
Att ditt hår ej nöd må hota,
Ofärd dina mjuka lockar?»
Sade muntre Lemminkäinen:
»Ingen sådan plats jag känner,
Dit jag kunde undanflykta,
För mitt eget dåd mig dölja;
O min moder, som mig burit,
190. Säg mig, var jag mig skall gömma!»
Lemminkäinens moder svarar,
Tager ordet själv och säger:
»Icke vet jag, vart jag råder,
Vart jag bjuder dig att fara:
Om du till en tall förbytt dig,
Eller till en en på sandmon,
Skall fördärvet dock dig drabba,
Ofärd även där dig hinna:
Ofta nog en tall på backen
200. Fälles ned och klyvs till pärtor,
