Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/67

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

63


Sång 29.
Orden smälta mig i munnen,
Börja gro uppå mitt tandkött.»
 Holmens tärnor taga ordet,
Uddens unga jungfrur svara:
»Ställen finnas nog på holmen,
Platser här på ön tillräckligt,
Där du kunde sånger sjunga,
Kväda dina vackra visor:
Lunder där du leka kunde,
150. Marker, där du finge dansa.»
 Nu den muntre Lemminkäinen
Börjar att sin sångkonst öva;
Rönnar kvad han fram på gården,
Ekar mitt på boskapstågen,
Jämna grenar på dem alla,
På varenda gren ett äpple,
Gyllne hjul på varje äpple,
Och en gök på varje guldhjul:
När en gök då börjar gala,
160. Strömmar guld ifrån dess tunga,
Flödar koppar fram ur näbben,
Droppar silver ner ur munnen,
Ner uppå den gyllne kullen,
På den silverrika höjden.
 Ännu längre sjunger Kauko,
Kväder ännu mer och ordar,
Sjunger markens sand till pärlor,
Skänker glans åt alla stenar,
Alla träd ett högrött skimmer,
170. Alla blommor guldets färger.