Den här sidan har korrekturlästs
§ §
68
Sång 29.
Den förvägne Lemminkäinen
Yttrar då ett ord och säger:
»Ack, så har då dagen randats,
Och den milda solen uppgått
Över mig, beklagansvärde,
Över denna hals, jag arme!
Lempo lär väl här beskydda
I sin famn en ensam hjälte,
Dölja honom i sin mantel,
300. Gömma den uti sin kappa,
Som av hundra män är ansatt,
Som av tusende förföljes!»
Jungfrur hann ej mer han famna,
Hann ej smeka dem han famnat,
Bort han gick till holmens båthamn,
Sökte där sitt skepp, den arme:
Bränd till aska var hans farkost,
Båten var till stoft förvandlad.
Nu han såg sin ofärd stunda,
310. Såg en nödens dag sig närma;
Och en båt han börjar bygga,
Söker timra ny en farkost.
Men han saknar nödigt virke,
Bräder tryta vid hans timring;
Slutligt fann han trä, helt litet,
Virke, ganska obetydligt:
Bitar fem utav en slända,
Stycken sex ifrån en rockten.
Härav nu en båt han timrar,
320. Börjar bygga ny en farkost;
Yttrar då ett ord och säger:
»Ack, så har då dagen randats,
Och den milda solen uppgått
Över mig, beklagansvärde,
Över denna hals, jag arme!
Lempo lär väl här beskydda
I sin famn en ensam hjälte,
Dölja honom i sin mantel,
300. Gömma den uti sin kappa,
Som av hundra män är ansatt,
Som av tusende förföljes!»
Jungfrur hann ej mer han famna,
Hann ej smeka dem han famnat,
Bort han gick till holmens båthamn,
Sökte där sitt skepp, den arme:
Bränd till aska var hans farkost,
Båten var till stoft förvandlad.
Nu han såg sin ofärd stunda,
310. Såg en nödens dag sig närma;
Och en båt han börjar bygga,
Söker timra ny en farkost.
Men han saknar nödigt virke,
Bräder tryta vid hans timring;
Slutligt fann han trä, helt litet,
Virke, ganska obetydligt:
Bitar fem utav en slända,
Stycken sex ifrån en rockten.
Härav nu en båt han timrar,
320. Börjar bygga ny en farkost;
