Den här sidan har korrekturlästs
§ §
78
Sång 29.
Ett dock gjorde livet tråkigt,
Gjorde vistelsen besvärlig:
Rädd man var om sina döttrar,
Alltför mån om sina snärtor,
Trodde att med dessa jäntor,
Att med dessa fula tossor
Jag för illa fara kunde
Och för ofta låg om natten:
Jag, som alltid flytt för flickor,
600. Varit rädd för kvinnors döttrar
Som en varg för boskapshjorden,
Som en hök för bygdens duvor!»
Gjorde vistelsen besvärlig:
Rädd man var om sina döttrar,
Alltför mån om sina snärtor,
Trodde att med dessa jäntor,
Att med dessa fula tossor
Jag för illa fara kunde
Och för ofta låg om natten:
Jag, som alltid flytt för flickor,
600. Varit rädd för kvinnors döttrar
Som en varg för boskapshjorden,
Som en hök för bygdens duvor!»
