Den här sidan har korrekturlästs
§ §
82
Sång 30.
Fadern yttrar då vid fönstret,
Modern invid bodens tröskel,
Bröderna vid ledets mynning,
Systrarna på bryggans ända:
»Tiera har ej tid med krigståg,
Ej hans spjut med strider hinner,
Ty ett prisvärt köp han slutit,
Ingått ett förbund för evigt:
Nyss en maka ung han äktat,
90. Valt sig egen gårdsvärdinna;
Hennes bröst ej än han nalkats,
Än ej smekt den sköna barmen!»
Tiera har sig satt på ugnen,
Kuura på ett hörn av muren,
Skor sin ena fot på ugnen,
Och mot härdens kant den andra,
Spänner bältet på vid porten,
Gjordar sig uti det fria.
Därpå griper Tiera spjutet;
100. Ej var spjutet bland de största,
Icke bland de allra minsta,
Spjutet var av medelstorlek:
Uppå kanten av dess järnspets
Stod en häst, ett föl på sidan;
Vargen tjöt vid järnets fogning
Och en björn vid spikens fäste.
Tiera skakade sitt kastspjut,
Svängde det igenom luften,
Stötte ner en famn av skaftet
110. Uti åkerfältets lergrund,
Modern invid bodens tröskel,
Bröderna vid ledets mynning,
Systrarna på bryggans ända:
»Tiera har ej tid med krigståg,
Ej hans spjut med strider hinner,
Ty ett prisvärt köp han slutit,
Ingått ett förbund för evigt:
Nyss en maka ung han äktat,
90. Valt sig egen gårdsvärdinna;
Hennes bröst ej än han nalkats,
Än ej smekt den sköna barmen!»
Tiera har sig satt på ugnen,
Kuura på ett hörn av muren,
Skor sin ena fot på ugnen,
Och mot härdens kant den andra,
Spänner bältet på vid porten,
Gjordar sig uti det fria.
Därpå griper Tiera spjutet;
100. Ej var spjutet bland de största,
Icke bland de allra minsta,
Spjutet var av medelstorlek:
Uppå kanten av dess järnspets
Stod en häst, ett föl på sidan;
Vargen tjöt vid järnets fogning
Och en björn vid spikens fäste.
Tiera skakade sitt kastspjut,
Svängde det igenom luften,
Stötte ner en famn av skaftet
110. Uti åkerfältets lergrund,
