friska troppar understödja dem. Härpå lät Christjern föra om bord alla sina penningar, tillika med alla kostbarheter och Rikets vigtigaste handlingar, och afseglade ifrån Dannemark med hela sin familj, och Sigbritt, som, för att undgå pöbelns raseri, måste föras om bord i en kista. Hans flotta, som bestod af tjuge fartyg, skingrades af storm, och hans eget skepp drefs emot Norrska kusten. Efter många faror anlände han till Veere på Ön Walchern, och reste genast derifrån till Antverpen att råka sin svåger. På detta sätt öfvergaf Christjern sina Riken, och den hämd som följde hans steg tycktes endast lemna honom hoppet att återvinna dem, för att förlänga och öka hans lidande.
Kanske har det icke gifvits någon Konung, hvars Regering blifvit betraktad under så stridiga synpunkter som Christjern den Andres. De som endast dömt honom efter hans lagar och några af de förändringar han åstadkommit, hafva icke
