modet hos hans fiender, och hans flyckt gaf dem en fullkomlig seger. Hertig Fredrik, öfvertygad af det bref som Munk medförde, att Ständernas oryggeliga beslut var att icke erkänna Christjern, och underrättad, att om Han tvekade skulle Kronan erbjudas åt någon annan, emottog genast det bevis han fick af Danska Rådets förtroende, och förklarade i ett manifest de skäl, som förmådde honom att antaga den värdighet hans förfäder innehaft. Han gaf tillika år Ständerna en försäkran att bibehålla deras Privilegier, och slöt ett förbund med Lybeck, som lofvade att förse honom med penningar och folk. Hufvudmännerna för Revolutionen utspridde i alla landskaper sina kungörelser om företaget, uppmuntrade alla sina landsmän att följa deras efterdöme, och hotade att straffa, som förrädare emot Fäderneslandet, dem som togo till vapen för Christjern. Men deras
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/129
Den här sidan har korrekturlästs
— 129 —
F 5
