att betala besättningen sin återstående sold. Dessa vilkor blefvo utan öfverläggning afslagna, och belägringen fortsattes under det Svenska Ständerna samlades till den Riksdag som Gustaf utskrifvit att hållas i Strengnäs, och som börjades den 6 Juni 1523.
Det gamla tänkesättet i Sverige hade nu icke allenast undergått en stor förändring; det var också mindre deladt än det hitintills varit. Genom Stockholmska blodbadet hade Aristokratiens hufvudmän blifvit utrotade, och hatet mot Dannemark stigit till sin höjd. Rådet var förminskadt till ett ganska litet antal, och flera Stift voro lediga. Allmänhetens önskan att återställa den Konungsliga värdigheten kunde således icke finna ett betydligt motstånd af dem, hvilka ansågo denna värdighet som ett hinder för sin egen makt, och Kalmare förening ägde icke mer några försvarare. De Andeliga i Sverige, så väl som i Dannemark, fruktade ingenting
