högre än Christjerns återkomst, hvars afsigter de kände, hvars tilltagsenhet att verkställa dem de redan hade erfarit, och Johannes Magnus, som i egenskap af Påfveligt sändebud blifvit skickad ifrån Rom till Fäderneslandet, bidrog icke litet att underhålla denna sinnesförfattning genom det hat han hyste för Danska väldet. Så länge Svenska folket innehaft rättigheten att sjelf välja sig Konungar, eller snarare så ofta de verkeligen utöfvat denna rätt, hade endast enskilta personer blifvit upphöjda på thronen, denna tid tycktes vara återkommen, och den allmänna uppmärksamheten var icke fästad på mer än ett enda föremål. Utan medtäflare stod Gustaf Eriksson för deras ögon, omgifven af den ära han förvärfvat genom sina segrar, och beundrad för den framgång hvarmed han fördrifvit sitt fosterlands eröfrare: och kanske ökades denna tillgifvenhet genom det behof, hvari man ännu var af hans biträde.
