blind lydnad mördade Svenska Ädlingar som väckt deras Konungs misstankar, funno flera af dessa olyckliga en fristad hos Norby. Christjern, som under de ögonblick han icke hänfördes af sina passioner, ägde nog själs-storhet att beundra en ädel gerning, högaktade en man, som vågade att lyda menskligheten och rättvisan mer än sin Konung; hans förtroende för denne hjelte var oinskränkt, och äfven Sigbritts hat, så vådeligt för alla andra, kunde icke verka någon ting emot Norby. Vi hafva sett med hvilken ihärdighet Norby emotstod Gustafs, Fredriks och Hansestädernas förenta makt, äfven utan bistånd af Christjern. Man måste äfven erkänna att de beskyllningar man gjort honom, att sjelf vilja upplyfta sig till sjelfständighet, endast äro grundade på sannolikheten. Kanske var hans afsigt aldrig någon annan, än att återställa Christjern eller hans son den Krona han trodde tillhöra dem; kanske ville han verkeligen
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/164
Den här sidan har korrekturlästs
— 164 —
