hufvudman för detta partiet, som i Göta Rike hade sina flesta anhängare, ibland hvilka man redan utvalt en ny Konung. Likväl skingrades äfven denna sammangaddning, emedan bönderna icke kunde förmås att deltaga deruti. Thure Jönsson ökade de frivillige landsflyktingarnas antal, några af hans medbrottsliga miste lifvet, och andra måste köpa sin förlåtelse med dryga böter.
Under dessa inrikes oroligheter hade Gustaf icke försummat att med Fredrik underhålla ett förbund, hvarigenom de lofvade hvarannan ett ömsesidigt bistånd emot Christjern. Detta förbund var föreskrifvit af nödvändigheten, emedan det vanliga misstroendet emellan grann-riken icke derigenom förminskades. Gustaf beklagade sig i synnerhet deröfver, att de upproriske Svenskarna njöto beskydd i Dannemark, och Fredrik trodde sig hafva anledning till missnöje deröfver att Viken icke återställdes. Ju mera faran närmade
