på Seland; men väderdrifven från dess kuster, ankrade han vid Warberg, der han likväl endast dröjde att i det kringliggande landet förse sig med lifsmedel. Ett nytt försök att hinna Seland gjordes och misslyckades åter. Flottan kastades åt Norrska kusten, och han förlorade tio skepp, hvaribland voro de som förde hans svåraste Artilleri; de öfriga femton inlupo i åtskilliga hamnar. Så snart han var anländ till Opslo gaf han ut ett manifest, hvari han underrättade Norrskarna om sin återkomst till sina Riken, och lofvade en allmän tillgift åt dem som frivilligt återvände till den lydnad de svurit honom. Han befalte bönderna att skicka sina fullmäktige till Opslo, och Adeln och Presterskapet att personligen infinna sig der vid förlust af lif och gods. Större delen af Norriges förnämsta innevånare samlades snart till honom, hvartill Prelaternas exempel isynnerhet bidrog. Norrska Rådet beviljade en afgift af ett lod silfver
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/187
Den här sidan har korrekturlästs
— 187 —
