till början af Mars, för att kunna underrätta Konungen af Dannemark om sin belägenhet och begära hjelp, hvilken man lätt förutsåg inom denna tid icke kunde komma. Detta stillestånd blef beviljadt, och Gyllenstjerna betjenade sig endast deraf att i hemlighet skrifva till Johan Rantzou, befälhafvare på Kronoborg, med underrättelse om hela ställningen i Norrige, och sitt eget behof af undsättning innan vintren inbröt. Rantzou skickade honom genast en del af sitt folk tillika med den munition han behöfde, och lemnade befälet deröfver till Gyllenstjernas budbärare, en Tysk vid namn Carl Francke. Denne käcke Officer hade den olyckan att med det fartyg hvarpå hans manskap öfverfördes blifva innefrusen vid Norrska stranden, innan han ännu hunnit den hamn der han borde löpa in, men han landsatte likväl sitt folk, och som han väl kände landet, kom han lyckligen genom obanade vägar obemärkt till fästningen. Så snart Gyllenstjerna erhållit
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/189
Den här sidan har korrekturlästs
— 189 —
