så villig de funno Riksföreståndaren till en förlikning, så obenägen dertill var Trollen. Sturen ville ännu liksom våga sista steget. Han for till Upsala och gick opp i Domkyrkan för att sjelf försona sig med sin fiende; men denne låt icke en gång sjelfva ställets helighet afhålla sig ifrån att bota och skymfa honom med oförtjenta förebråelser. Riksföreståndaren såg att hans foglighet ingen ting mer kunde uträtta; det kunde icke längre undgå honom att Ärkebiskopen var uppretad af Christjern, som rustade sig att med öppet krig anfalla Sverige, sedan hans underhandlingar med Storfursten i Ryssland förmått denne att göra ett inbrott i Finland. Men Trollen var försedd med en Bulla af Leo, som frikallade honom att svara inför någon annan domstol än Påfvens, och det var vådeligt att angripa Svenska Kyrkans Öfverhufvud. Den större faran fordrade likväl den största uppmärksamheten, och Sturen
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/19
Den här sidan har korrekturlästs
— 19 —
