gick under befäl af Knut Gyllenstjerna, Biskop i Odensée, och landsteg i Norrige, vid Opslo, i början af Maj månad. För att så mycket mer befordra den hastighet som i ett krig är nödvändig, hade Gyllenstjerna af Konungen erhållit den mest oinskränkta fullmakt. Han kunde, efter sitt eget godtfinnande, fortsätta kriget eller ingå i freds-underhandlingar; han kunde i Konungens namn lofva tillgift åt dem som nedlade vapen, och var dessutom försedd med kongliga sigillet för att bekräfta de förbindelser hvari han ingick.
Christjern deremot befann sig redan i en förtviflad belägenhet; han hade på hafvet förlorat det betydligaste af sitt Artilleri; lemningen af hans här var försvagad genom inbrottet i Sverige; det sammanskott han erhållit af kyrkor och enskilta personer var användt; hvarken Kejsaren eller de Nederländske köpmännen ville vidare understödja honom; hans anhängares tillgifvenhet började redan att
