Christjern föreslå underhandlingar, hvartill äfven hans fiender förklarade sig benägna. Fullmägtige ifrån båda sidor möttes härpå, och Christjern påstod i början icke mindre än en fredlig besittning af hela Riket, och derefter af Norrige ensamt, under Fredriks lifstid, då det sedan skulle bero på de Danska sjelfva, huruvida de ville antaga honom som Konung. Christjern erfor likväl att man alldeles icke ville afträda några länder åt honom; han fann sig omringad af fiender, och som han icke visste hvad utväg han borde taga, beslöt han att fråga Gyllenstjerna om råd. Biskopen rådde honom att sjelf resa till sin Farbror, som man var säker skulle gifva honom ett årligt underhåll. Christjern tog förslaget i öfvervägande och lofvade derpå skrifteligen att följa det, om alla anförarne i hären ville gå i borgen att han skulle erhålla en säker lejd, så att om han icke kunde försonas med sin Farbror skulle han tryggt blifva förd tillbaka till
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/196
Den här sidan har korrekturlästs
— 196 —
