å sin sida, sökte att förskräcka dem genom ett uppdigtadt bref, som han lät falla i deras händer, och hvaraf de underrättades om en stor Skottsk och Nederländsk flotta, som skulle komma till Christjerns undsättning; men denna list hade ingen verkan. Underhandlingarne fortforo också, utan att Danskarne ville ingå i mer än det hvartill de redan utfäst sig. Omsider slöts en öfverenskommelse (den 1 Juli 1532), hvari Christjern lofvades att fritt och obehindradt få med 200 personer begifva sig till Konung Fredrik, för att underhandla med honom, under det förbehåll att han ingenting företog som kunde vara skadligt för bemälte Konung eller hans undersåtare. Kunde man icke komma öfverens om vilkoren skulle lejden räcka till dess Christjern kommit till Opslo tillbaka, eller till något annat ställe dit han fann för godt att fara. Emedlertid skulle en fullkomlig vapenhvila iakttagas, och
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/199
Den här sidan har korrekturlästs
— 199 —
