Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/202

— 202 —

Men de omständigheter som kanske i början af kriget förmått Konung Fredrik att skona Christjern, ifall denne råkat i hans våld, voro förändrade. Kejsaren så väl som Drottning Maria, Nederländernas dåvarande Ståthållarina, hade försäkrat att de ingen del tagit i Christjerns utrustning, och förbundit sig att hvarken sjelfva understödja honom eller tillåta att något skepp seglade ifrån Nederländerna till Norrige så länge han der uppehöll sig. Christjern var således aldeles öfverlemnad åt sitt öde, en ny förstärkning var redan färdig att afgå till Norrige, och man var säker att utan vilkor kunna innan korrt bemäktiga sig en fiende som var så fruktad i Norden. Den lejd Gyllenstjerna gifvit återgaf honom en viss verknings-förmåga, emedan man med skäl tviflade att han skulle hålla sina löften så snart han med fördel kunde bryta dem. I detta bryderi sammankallades Rådet. Några få voro af den tankan att lejden