Men Christjern, ehuru sjelf instängd inom ett fängelse, blef likväl genom sin blotta tillvarelse en orsak till nya oroligheter i Norden. De började efter Fredriks död (1533) genom ett tydligare utbrott af den misshällighet som länge varit rådande emellan de Katolska och Lutherska Presterna. Biskoparne, som funno att de genom Reformationen skulle förlora sitt anseende och sina fursteliga inkomster, hade skäl att motsätta sig dess framsteg, och de försummade icke det tillfälle thronledigheten lemnade dem, att åtminstone befästa hvad de innehade. Af Fredriks söner var ingen hyllad till hans efterträdare. Det berodde således af Rådet att välja den det fann tjenligast, och de katolskt sinnade trodde, att om man valde Prins Johan, som ännu endast var tolf år gammal, kunde man låta uppfostra honom i Katolska Religionen, hvaremot Christian, den ällste[1], var känd som en
- ↑ Han var född 1504.
