nog för att leda de första stegen. Nyköping öfverraskades, och dess innehafvare, som dog i fängelset, upptäckte hela sammangaddningen. De öfriga brottsliga dröjde icke att erfara följderna deraf; Ärkebiskopen belägrades på Stäket, och hans far, Eric Trolle, fängslades.
Christjern, underrättad om sina vänners misslyckade företagande, gjorde allt hvad han kunde att bistå dem. Äfven Riksföreståndarens Stjufmoder gick på hans sida. Isynnerhet bemödade sig Danska partiet att vinna något inflytande vid den Riksdag som strax efter nyåret (1517) skulle hållas i Arboga. Oaktat presterskapets föreställningar att han borde ingå i förlikning, oaktat en befallning, som sedan ankom ifrån Påfven, att vara fredlig, ändrade Ärkebiskopen icke sitt uppförande, utan fortfor att försvara sig innom sitt Fäste, hvars belägring, under Riksdagen var anförtrodd åt Gustaf Eriksson.
