bönderna med eld och svärd. På detta sätt blef han icke allenast mästare af Seland, utan äfven af de öfriga Danska öarna och Skåne.
Den öfverhängande faran tvingade nu de båda partierna, genom hvilkas tvist Konunga-valet så länge varit uppskjutit, att ge vika för nödvändigheten, och Hertig Christian utkorades af Jutska Adeln till sin faders efterträdare. Kejsaren sjelf befordrade detta val, emedan han blifvit underrättad om Lybeckarnes hemliga förbund med England, och fruktade att Henriks planer kunde blifva vådliga för honom sjelf. Christian vände sig först emot staden Lybeck, som han belägrade, och tvingade till ett slags fred, hvarigenom han fick tillfälle att anfalla sina öfriga fiender, hvilka redan befästat sig på Jutland. En corps af Svenska hjelptroppar understödde honom på andra sidan hafvet och biträdde Skånska Adeln, som uppsade den hyllning de svurit Grefve Christoffer.
