förkunnades öfver hela Sverige med stränga hotelser emot dem som satte sig deremot, och skyddsbref utdelades till dem som skyndade att genom sin hyllning visa sin undergifvenhet. Stockholm och Kalmar voro de enda Fästen som nekade att erkänna freden.
I denna allmänna förvirring då nästan hvart manligt bröst var uppfylldt af fruktan och villrådighet, vågade likväl en qvinna att trotsa alla de faror som hotade hennes Fädernesland, och att tänka på räddning utan att underkasta sig eröfrarens välde. Denna Hjeltinna var Christina Gyllenstjerna, Sten Stures enka. Genast efter sin Gemåls död, och likasom upplifvad till hämd af hans sista suckar, hade hon med sina söner begifvit sig till Stockholm, der Borgerskapet, uppmuntradt af hennes efterdöme, lofvade henne trohet och bistånd. Hon underlät icke att uppmana Rikets öfriga inbyggare till ett lika försvar; då hon fann sig
