Rikets Ständer att infinna sig vid Stockholm i medlet af Maj, bemödande sig att öfvertala Menigheten genom löfte om tillgång på salt, kläde och humle. En annan kallelse utfärdades efter hans ankomst utanför Hufvudstaden. Gustaf Trolle, Biskop Matts i Strengnäs, och flera af hans tillgifna infunno sig genast hos honom. Christjern bekräftade allt hvad som blifvit lofvadt i hans namn, sökte med vänlighet att vinna alla Stånd, och utdelade salt till bönderna. Stockholms belägring företogs likväl utan framgång, och man hade intet hopp att genom hunger kunna tvinga staden, emedan Lybeckarne ditförde tillräckligt Proviant. I de flesta landsorter var bullersamt. Magnus Johansson understödde isynnerhet Christjerns motståndare såsom innehafvare af Vesterås slott, och fastän detta Fäste genom storm eröfrades, fortforo likväl de öfriga missnöjda att oroa Danskarna. Redan var större delen af sommarn förfluten;
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/50
Den här sidan har korrekturlästs
— 50 —