hvilande, och Baner, som Gustaf förbundit sig att ersätta den summa för hvilken han gått i borgen, lärer förmodeligen icke mer yrkat derpå. Nils Brörms, Borgmästare i Lybeck, åtog sig isynnerhet den unge hjeltens sak, han fann hos Gustaf de egenskaper som kunde kullkasta Danska väldet, och bibehålla den jemvigt i Norden hvilken Christjern var nära att förstöra. Sten Stures död stärkte honom ännu mer i dessa tankar, och på hans inrådan afslutades med Gustaf en hemlig öfverenskommelse genom hvilken Rådet lofvade att låta öfverföra honom till Sverige och understödja honom med folk och penningar, hvarom vidare skulle öfverläggas framdeles. I slutet af Maj månad anlände han på en Lybskt köpmans skepp i nejden af Kalmar, emedan Danska flottor, som kryssade öfver allt i Ösersjön gjorde det vådeligt att segla till Stockholm. Äfven Kalmar försvarades denna tiden af ett fruntimmer. Anna Bjelke, enka efter
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/56
Den här sidan har korrekturlästs
— 56 —
