han åter reste till Dannemark, och de rysliga uppträden som utmärkt hans sista vistelse i Stockholm förnyades öfverallt under vägen. Linköping, Wadstena och Jönköping blefvo isynnerhet skådeplatsar för hans grymhet. Vissa adeliga ätter tycktes vara bestämde att utrotas, och af Ribbingska slägten mördades, i Konungens egen närvara, tvenne barn, hvaraf det ällsta icke var nio år gammalt. Munkarne i Nydala klosxer, tillika med sin Abbé, blefvo dömde att dränkas, och äfven de som varit ifrigast att verkställa Christjerns befallningar blefvo icke skonade, då han trodde sig hafva anledning att vara missnöjd med dem. Det gamla slägt-agget fann nu ett önskadt tillfälle att förnöja sin hämd. Flera Svenskar uppoffrades på sina egna landsmäns angifvelser. Nationalhatet njöt icke mindre af dessa blodiga skådespel. Det var en fägnad för Konungens vilda följeslagare att se den
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/73
Den här sidan har korrekturlästs
— 73 —
Kalm. Un. Hist. Del. III.D
