icke ville gifta sig. Alla testamenten af fast egendom till kyrkor och kloster blefvo likaledes förbudna. Prester fingo icke mer drifva handel utan med sina egna produkter; de blefvo tillika ålagde att uppehålla sig der deras embeten ålade dem att vara. Antalet af Biskopparnas betjening inskränktes, deras yppiga klädsel aflystes, och åtskilliga andra missbruk rättades. Ändteligen ålades äfven de andelige, vid vite, att infinna sig vid den domstol dit de kallades; Biskopar förbödos att sammankalla några allmänna möten, utom sådane som rörde kyrkosaker, eller af häfd voro stadgade; och det blef icke längre möjligt att i något mål vädja under Påfvens dom sedan Christjern befallt att alla saker skulle afgöras inom Riket. Dessa stadgar, innefattade i en lagsamling som var lika gällande för de verldsliga, tyckas äfven hafva varit ämnade att införas i Sverige, och utgåfvos om sommaren 1521, korrt innan Christjern, i
Sida:Kalmare unionens historia III.djvu/79
Den här sidan har korrekturlästs
— 79 —
