Endast så många som behöfdes till besättning på slottet qvarblefvo.
Dessa fördelar, så föga afgörande de ännu voro, förskaffade Gustaf det anseende, som ofta ensamt bereder en anförares framgång. Från alla sidor samlades soldater, som ville strida under hans fanor, och ibland dessa voro flera gamla erfarna krigare. Hans här var nu så stor, att han kunde skicka fördelningar deraf till Östergöthland, Södermanland och Nerike, utom dem som belägrade Vesterås. Sjelf ämnade han sig till Upsala, som obefästad och utan krigsfolk icke kunde göra något motstånd. De andeliga bemödade sig förgäfves att uppehålla Gustafs Öfverstar, som tågat förut, genom föreställning, att den helige Eriks fest skulle firas, och alla fiendtligheter således borde upphöra; de svarade, att de äfven ville infinna sig vid högtiden, och togo staden i besittning, då de få af Gustaf Trolles betjenter, som ännu voro der, sökte sin
