omkull hans häst, men de öfrigas rådighet förekom denna fara, och Danskarna måste vika med 70 mans förlust.
Gustaf dröjde icke att med skyndsamhet kalla tillbaka sitt krigsfolk, och fann sig snart nog stark, att kunna angripa sin fiende på hans återtåg till Stockholm. Ärkebiskopen, som genom en af sina spejare blifvit underrättad härom, tog en annan väg, men de Svenska hunno honom icke dess mindre, och med minsta delen af sin tropp undkom han till Stockholm. De segrande följde honom efter, och slogo sitt läger på Brunkeberg, hvarifrån de genom Danskarnes täta utfall tvingades att flytta det till Rotebro. Helsingarna kommo nu att öka Gustafs här, och Staffan Sasse, som förut blifvit skickad med hjelptroppar till Christina Gyllenstjerna, gick i hans tjenst tillika med flera krigare. Belägringarne för Slotten fortsattes; större delen af Östergötland förklarade sig för Gustaf,
