krona som sin belöning. Men Gustaf ägde för mycken politik, att visa något begär efter en värdighet, som blott skulle gifva nya vapen åt afunden; han förklarades emedlertid för Riksföreståndare med fullkomlig konungslig myndighet, och all undersåtlig lydnad uppsades Christjern. Kriget fortsattes sedan med ännu större drift på Svenska sidan. En tropp under Nils Westgöte öfverskickades till Finland; de läger som lågo omkring Stockholm afskuro staden all tillförsel från landsidan, och innan årets slut voro flera fästen inkräktade af Gustafs härförare.
Det synes som Christjern knappt varit underrättad om insurrektionen i Sverige innan han företog resan till Nederländerna, eller ock som han ansett den af så liten betydenhet, att föga makt behöfdes till dess dämpande. De stora omskapningar af sina stater, hvartill han redan gjort en början, tyckes jemt hafvasys-
