denna kvinna, vars namn han icke kände, genomgick hela skalan av dagskonversationens ytliga tongångar och eleganta fiorityrer.
De pratade på detta sätt under hela tredje akten av ovannämnda melodram, ty för min del blev jag endast tillfrågad ett par, tre gånger av hövlighet. Men som jag just befann mig i ett av dessa ögonblick av dåligt lynne, då sinnet är ur stånd till all slags hänförelse, kände jag mig övertygad om, att den okända fann mig fullkomligt odräglig, fullkomligt löjlig, och att hon hade fullkomligt rätt.
Vintern gick till ända, sommaren också, och följande höst sågo vi ännu en gång, men denna gång i hela glansen av en beneficeföreställning på operan, dörren till en av de stora avantscenslogerna plötsligt öppnas med ett visst eftertryck, och in i logen trädde, med en bukett i handen, samma skönhet, som jag sett på bulevarden. Det var hon! Men denna gång i stor toalett, som det höves en dam på modet, och strålande av alla erövringens klenoder. Hon var förtjusande kammad, med diamanter och blommor i sitt vackra, med studerat behag uppsatta hår; hon var bararmad och barhalsad och hade halsband och armband och smaragder. Hon höll i handen en bukett — av vilken färg? — det skall jag icke kunna säga; man måste ha en ung mans ögon och ett barns inbillningskraft för att riktigt urskilja färgen på den blomma, över vilken ett vackert ansikte lutar sig. Vid vår ålder ser man endast på kinden och ögats glans, man bekymrar sig föga om tillbehören, och om man roar sig med att draga några slutsatser, så drar man dem av själva personligheten, och det ger en i sanning tillräckligt att skaffa.
Denna afton hade Duprez just börjat sin kamp mot den rebelliska röst, vars slutliga uppror han redan hade en förkänsla av; men han var ensam om denna förkänsla, och publiken anade ännu ingen-
