att jag stundtals trodde mig ha drömt det. Likväl var det icke första gången, en kvinna som Marguerite lovade bort sig åt en man dagen efter den, då han begärt henne.
Men fastän jag sade mig detta, var det intryck, min blivande älskarinna gjort på mig, så starkt, att det ännu höll i sig. Jag envisades alltjämt att i henne icke se en kurtisan som de andra, och med den för alla män vanliga fåfängan var jag färdig att tro, att hon delade den oemotståndliga böjelse, jag hyste för henne.
Likväl hade jag många motsägande exempel för ögonen, och jag hade ofta hört sägas, att Marguerites kärlek blivit en handelsvara, mer eller mindre dyr, allt efter årstiden.
Men hur å andra sidan förlika med detta rykte de oupphörliga avslag, hon gett den unge greven, som vi funnit hos henne? Du svarar, att han misshagade henne, och som hon var präktigt underhållen av hertigen, ville hon, när det gällde att taga en annan älskare, hellre välja en, som hon tyckte om. Varför ville hon då icke ha Gaston, som var trevlig, kvick och rik, och varför valde hon mig, som hon funnit så löjlig första gången hon såg mig?
Visserligen är det sant, att ett gynnsamt ögonblick kan göra mer än ett helt års trägen uppvaktning.
Av gästerna vid supén var jag den ende, som oroat sig över, att hon lämnat bordet. Jag hade följt henne, jag hade varit så upprörd, att jag icke kunnat dölja det, jag hade gråtit, då jag kysste hennes hand. Denna omständighet, i förening med mina dagliga visiter under hennes två månaders sjukdom, hade kanske kommit henne att i mig se en annan man än dem hon känt förut, och kanske hade hon sagt sig, att hon för en kärlek, uttryckt på detta sätt, väl kunde göra, vad hon redan gjort så många gånger, att det icke längre betydde något för henne.
