söker föreningen av tvenne rena böjelser, får därvid ofta plötsligt uppenbarad för sig den fysiska kärleken som en energisk avslutning på hennes kyskaste drömmar.
Jag somnade mitt under dessa tankar. Jag väcktes av ett brev från Marguerite, innehållande dessa ord:
”Mina order lyda: I afton på Vaudeville. Kom
under tredje entréakten.
M. G.”
Jag låste in biljetten i en låda, för att alltid ha
verkligheten till hands, ifall jag skulle börja tvivla,
som det hände mig ibland.
Hon sade icke, att jag skulle komma och besöka henne under dagen, så jag vågade icke gå till henne; men jag längtade så att träffa henne före aftonen, att jag begav mig till Champs Élysées, där jag såg henne åka förbi liksom dagen förut.
Klockan sju var jag på Vaudeville.
Aldrig hade jag kommit så tidigt in i en teatersalong.
Alla logerna fylldes, den ena efter den andra. Endast en stod tom — parkettavantscenen.
Vid början av tredje akten hörde jag, att man öppnade dörren till denna loge, på vilken jag nästan oavlåtligt höll ögonen riktade. Marguerite kom in.
Hon gick genast fram till logeranden, såg sökande ner i orkestern, varseblev mig och tackade mig med en blick.
Hon var strålande vacker denna kväll.
Var väl jag anledningen till detta koketteri? Älskade hon mig nog mycket för att tro, att ju skönare jag fann henne, desto lyckligare skulle jag känna mig? Det visste jag ännu icke, men om det varit hennes avsikt, lyckades hon, ty då hon visade sig, gick en vågrörelse genom salongen, och till och med den på scenen varande skådespelaren
