de G… har länge levat tillsammans med henne och alltid gett henne mycket pengar; han ger henne fortfarande. Marguerite förslösar mer än hundra tusen francs om året, och hon har mycket skulder. Hertigen skickar henne, vad hon begär, men hon vågar icke alltid be honom om så mycket, som hon behöver. Det går icke an, att hon stöter sig med greven, av vilken hon får minst en tio tusen francs om året. Marguerite älskar er, bäste vän, men i bådas ert intresse bör förbindelsen er emellan icke vara av allvarlig art. Ni kan icke med edra sju eller åtta tusen francs om året underhålla hennes lyx; de skola knappast räcka till, vad hennes ekipage kostar. Tag Marguerite för vad hon är, en snäll, vacker och trevlig flicka, var hennes älskare under en eller två månader, ge henne buketter, konfektpåsar och teaterbiljetter, men sätt er inga andra idéer i huvudet, och ställ icke till några scener av löjlig svartsjuka. Ni vet ju vem ni har att göra med; Marguerite är icke något dygdemönster. Hon tycker om er, ni älskar henne, något annat behöver ni icke bry er om. Jag finner det verkligen dråpligt av er att vara så ömtålig! Ni som har den mest intagande älskarinna i hela Paris! Hon tar emot er i en präktig våning, hon är överhöljd av diamanter, hon skall icke kosta er ett öre, om ni vill, och ändå är ni icke nöjd. Anfäkta, ni är alltför anspråksfull!
— Ni har rätt, men jag kan icke hjälpa det — tanken att den där mannen är hennes älskare pinar mig outsägligt.
— Först och främst är han väl fortfarande hennes älskare? återtog Prudence. Det är en person, som hon behöver, det är alltsammans. Sedan två dagar tillbaka har hon stängt sin dörr för honom; han kom på förmiddagen i dag, och hon kunde icke annat än taga emot hans loge och låta honom göra henne sällskap. Han har följt henne hem, han tittar in till henne ett ögonblick, men kommer icke
